En helt ovanlig onsdag...

När ska man börja förstå sig på livet.. varför saker händer, både bra och dåliga...
När ska man lära sig att förstå sig på kärleken, vad man känner och för vem vad känner vad. kärlek till vänner, familj.. ja, alla ens nära å kära.. Finns de verkligen tid i livet för hat, för de kan ju vara kortare än vad man tror.. alldeles för kort för vissa.. Och kanske alldeles för långt för andra..

Hur gör man för att visa den man älskar den kärleken dom förtjänar.. hur säger man till sin familj hur mycket dom betyder och hur mycket man älskar dom..
Jag, personligen önskar jag hade pengar och fantasi till att skicka blommor till mina kära och skriva små lappar om hur tacksam jag är att dom finns, för det är jag.. och jag är rädd att förlora dom.. allihopa, jag vill inte vara ensam kvar själv.. men jag vill kunna gå min egen väg utan att såra, men sårar verkar man ju göra hur man än vänder å vrider på sig själv... Men vem är egentligen viktigast.. är det dom runt om, dom med stort D eller är det jag själv, jag som är jag och som förtjänar att göra något med mitt liv, jag som förtjänar att ha det bra och må bra.. Och hur ska jag kunna veta vad som är bäst för mig om jag inte får prova allt. Hur ska jag kunna veta vad jag vill göra när jag inte provat allt.. hur vet man något egentligen..??

Vem kan svara på alla frågor? alla varför.. vem frågar man..

Många säger ju att man är egoistisk när man tänker på sig själv, så var går gränsen mellan att vara egoistisk och att tänka på sitt eget bästa...

För man ska ju bara vilja sitt eget bästa. Den personen som ska vara viktigast i ens liv är ju man själv.
Jag är viktigast i mitt liv och du är viktigast i ditt liv.

Men när nära och kära försvinner ifrån oss så kommer man ju på att livet är kort, man får panik och vill göra de bästa av situationen, göra det mesta av sitt liv.. men efter ett tag så glömmer man hur kort livet egentligen är.. man glömmer bort sig själv, man glömmer bort den som är viktigast..
Tänk på dig själv, lev ditt liv som du vill leva de. Berätta för personer som betyder något att dom gör det, för livet är för kort... När någon dör finns det alltid någon som säger "det finns så mycket jag hade velat säga till dig"...
Var inte den personen.. säg de, säg allt innan det är försent.


Millan, du är min bästa vän, en vän som betyder mer än ord någonsin kan säga, du finns där dag som natt, i glädje i sorg. Utan dig, ingen maria. En vän man aldrig tröttnar på, fastän man umgås 24timmar om dygnet, dom ska man hålla hårt i, och jag håller hårt i dig!

Alla vänner man glidit ifrån, alla hårda ord som sagts, vissa ångrar man andra inte..