semester

Mina tankar har tagit semester från mitt egna liv, dom går ut till andra människor.

Ringde mamma när jag var på väg hem från jobbet. En kompis till mamma, har haft cancer länge men är just nu jättedålig och vad jag förstod det så tror dom inte att hon kommer att klara sig speciellt mycket längre till. Vilket är jättehemskt och speciellt då hennes dotter är hög-gravid och ska föda inom ett par veckor. Vore ju underbart om hon hann träffa den lille bebisen <3

Sen när jag kommer hem klickar jag igenom bloggarna jag följer och ramlar in på Zandras blogg, en vän/bekant från när jag bodde i malung. Även hon har cancer men är dock endast 20-25 år gammal med en liten dotter. Där kom beskedet idag att hennes enda alternativ är benmärgstransplantation.

Varför kan inte livet vara lätt för dem som förtjänar det? Varför är det nästan alltid de goda människorna som råkar mest illa ut? Dom som förtjänar det minst som får mest?