söndag

fan va kul de e när allt kommer ikapp en och medicinen tar ut sin rätt på kvällskvisten när man e alldeles ensam...
och detta är då anledningen till att man inte ska dricka när man äter antidepressiva..
man känner sig som världens sämsta människa, känns som ingen tycker om en och man vill bara gråta å gråta å gråta.. fy fan..
å värst är att vara ensam när detta kommer, man vill bara ha en famn, en trygg plats som säger att allt e bra.. eller bara någon som torkar bort tårarna som faller över kinderna...
man vill inte prata för inget e ju egentligen fel, men allt känns fel.. ångest för att man lever överhuvudtaget..
trodde faktiskt seriöst att jag skulle klara mig från detta denna gången, gick bra så länge jag har haft sällskap hela dagen, men för mycket tjafs och ensamheten...

usch, funderar på att trycka i mig ett par sömntabletter å gå å dra täcket över huvudet å hoppas på att imorgon blir en bättre dag.