i mitten av mitt kaos

alltså livet... what´s the point?
Jag förstår inte.. ena stunden leker livet, andra stunden blir det skit...
Jag fattar verkligen inte vad folk begär av en...
Lycklig? nja, skulle inte påstå det direkt..
evig kärlek? nej, inte de heller... bara strul, besvikelser och missförstånd...

den där nykära känslan, den saknar jag.
det där spännande, utforskande, pirret som alltid finns där i början.. innan man riktigt vet något...
avstånd dödar, inte stärker.. inte mitt fall iaf...

just nu vill jag ingenting. inte jobbet, inte boendet, ingenting känns bra just nu.

vad går livet ut på egentligen... folk runt omkring mig mår inte bra, dom söker oxå lycka och ingen tycks finna det dom söker, för alla blir besvikna hela tiden.
Begär vi för mycket, eller hittar vi bara helt enkelt inte det vi söker..?

kastar vi oss in i saker för fort eller vad gör vi för fel?
tankarna snurrar bara runt i mitt huvud...
är det ensamheten som gör det eller e de bakfylle-förvirringen som kommer försent.?

bekräftelsen vi söker hittar ingen heller...

Jenny e nog den enda som är lycklig nu, å jag är sååå glad för hennes skull :)

Stjärnkommentaren igår va iaf:
"ja, du får ju dina små glädjerus, men man kan faktiskt vara lycklig hela tiden"...

ja, tack svarar vi på det. ja, verkligen tack. vart beställer man det? Jag ringer på en gång, beställer en hink med lycka.
En hink med självkänsla och distans till att känna, förmågan att stänga av känslor har jag. Men ibland funkar den bara inte... för det mesta gör den som tur de men inte jämt.

de här e kaos, kaos i huvudet. i mitten av mitt kaos verkligen.
Välkomna!