Ibland känns det som att alla är emot mig, att jag inte kan lita på någon. Att ingen finns där.
Å jag tänker att det är mitt eget fel, för att jag förtjänar det.
Men jag vet själv att det är inte sanningen. Jag är i konflikt med mig själv.
Det känns som en fight mellan mig och mig. Den mig som vill det som är bäst för mig, den starka Maria och den som vill det som är bäst för andra, den som tror att hon gör det som gör andra människor lyckliga, jag vill inte kalla den halvan den svaga Maria, kanske den omtänksamma.
Men den omtänksamma Maria sårar den starka sidan, som kanske inte är så stark ändå.
Jag tänker att gör jag såhär så blir det si och så. Andra kommer att tänka si och vissa så. Och nästa stund tänker jag skitsamma, för att i slutändan är det jag själv som ska komma i första hand. Att jag måste få må bra. Och dom som inte kan acceptera att jag måste göra på ett visst sätt för att må bra, dom behöver jag inte i mitt liv.
Men, mitt självförtroende tycks ligga på golvet och bli trampat på. Min självkänsla blir överkörd igen och igen. Och jag är bara ett tomt skal som bryter ner mig själv. Då det är jag som trampar på mitt självförtroende och det är jag som kör över mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar