jag tror att min hjärna försöker bearbeta bort natten till söndagen, för till å från känns de overkligt. När jag tänker på det känns det overkligt. Som en film, som att jag kanske bara drömde allting, för vem gör så egentligen.
Min hjärna reagerade på samma sätt när min gamla praktik-chef trakasserade mig. Hjärnan liksom kokade över, försökte trycka bort. Gjorde de overkligt.
Men de värsta av allt är att hjärnan försöker göra det lite bättre på något sätt. Som att de kanske inte var så farligt ändå. Som att när jag pratar om det, eller tänker på det blir jag rädd att överdriva det för de va ju kanske inte så farligt ändå.
Men det är inte okej, sånt är aldrig okej.
Men just nu vill jag bara bort, vill inte vara kvar på gården. Måste bort en stund.
Har haft dörren låst hela dagen, och jag vill inte vara så. Att jag måste ha dörren låst när jag e hemma på dagen, för att man är rädd att någon ska komma in. Att något ska hända.
Jag måste bort, för att få bearbeta, inte vara rädd och för att få prata om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar