Kom hem från affären runt 18, strax innan mannen i mitt liv kom hem från jobbet. Va på hemköp i Täby för första gången, en udda liten butik. Fanns inte ens fryst kyckling. Lagom liten sådär. Glömde min shoppinglapp hemma (ja, jag är senil och måste ha shoppinglapp) så jag kom knappt ihåg hälften. Kom på en massa som jag glömt på vägen hem, så jag svängde om coop i Arninge, första gången där med. Å satan va stort de va. Höll inte på att hitta ut :P
Köpte även en vattenkanna på clas ohlson, bild får komma senare då kameran på laddning.
Köpte smultron te också :) De e supergott.
Vi va iväg å käkade på grillen här i samhället. Tre pappor var där med sina, sammanlagt, typ 7 barn. Blandat killar å tjejer. Papporna vid ett bord och barnen två bord bort. Varvid vi hamnade vid bordet mellan. Ungarna levde rövare, gick runt och åt, tappade mat överallt. Lekte med toalettdörren och bara allmänt skrek, förde en massa liv och slet och drog i allt. Papporna satt och pratade med varandra och drack en varsin öl. När ungarna väl smetat mos över hela stället och fått i sig sina tunnbrödrullar så började de gnälla och föra ännu mera liv och slita å dra i allt ännu värre.
Å jag å Thomas blev bara mer å mer irriterade. Ignorerar man bara ungarna sådär trots att det är flera gäster där inne? Va inte bara jag å Thomas, utan stället va fullsatt. Alltså det är inget stort ställe.
Tillslut kom en utav killarna som jobbade där ut med glass åt ungarna så dom höll käften i 5 minuter. Men han ska inte behöva få dem att lugna ner sig, det ska väl föräldrarna göra. Och dom sa inte ett knyst. Sen ville ungarna gå ut. Så papporna skickade ut ungarna, så de fick cykla. Utanför ica å på parkeringar med inte ens så mycket som ett ögonkast mot dem för att kolla vart de va eller vad dom gjorde. Jag blev verkligen helt nollställd, gör man så?
Ett snabb tanke var att "Hade detta hänt om barnen varit här med de tre mammorna istället?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar