helgen som varit.

Malungsresan var otroligt bra, och det kändes jättebra att få komma hem och träffa allihopa. Lyckades pricka in såpass bra att Mamma varit och träffat läkaren samma dag som jag kom hem.
Så vi fikade ju som sagt och pratade massor, jag såg på henne att hon var trött, och det var svårt att missa tårarna som kom, även om jag tror att hon försökte dölja det. Läkarna och mamma hade iaf kommit överens om att hon ska opereras. (jag måste prata med mamma å kolla om de e okej innan jag skriver ut vad hon ska opereras för.)  Det är skönt att dom kommit fram till vad dom ska göra åt att hon har ont, men de känns ändå tungt som fan.

Spenderade fredagen med mamma, vi gick runt och kollade i butiker och så.
Sen på kvällen var de kräftskiva hos Mia, och de va toppen skojj. Skrattade som fan hela kvällen. Klockrena människor och underbara vänner. Kvällen avslutades på ett nästan folktomt Tom´s. Sög verkligen där.

Lördagseftermiddagen/kvällen spenderades hos Mamma. Vi lagade mat, åt, pratade, kollade på kläder, pratade lite mer, myste och bara hade det bra. Dom hade kattungar så jag myste med dem oxå.
Åkte om Bea och Dennis innan hemfärd och sa hej. Jättetrevligt att träffa dom med. Fast Dennis va ju med på kräftskivan.

 supersöta små bebisar.

 Fyndade hos mamma.

 Efterrätt.

På söndagen kollade vi när dom släppte en volvo 740 från 37meter, tror jag, bilkompaniet firade 70 år eller nått. Superspännande.
Efter de åkte vi ut till Tyngen och tittade på när Jesper sänkte sin skoter när han försökte åka på vattnet.

 där hänger den 25 år gamla 740:n redo för döden.

 Sonny å Dennis

 Jesper och vattenskotern

Lisa och Sonny

Och på måndagen åkte jag hemmåt igen, mamma körde mig till tåget. Hon stod och väntade med bilen tills tåget lämnade stationen och jag fick ett sms: "Saknar d redan. Älskar d"
Då brast de totalt och det slutade med att jag satt och grät på tåget.
Ville verkligen inte lämna henne när det är som det är, ville inte lämna någon i malung. Alla fick mig att må så bra. Satt och försökte torka bort tårar, och inte gråta alla i omgångar nästan hela vägen till blg.
Har aldrig varit så jobbigt att lämna varken malung eller någon i hela mitt. Fy fan säger jag bara. Tårarna kommer nu när jag skriver om det oxå. Helt galet.